Statsrådets historia

Från senat till statsråd

 

Till följd av 1808-1809 års krig lösgjordes Finland från Sverige och införlivades med Ryssland som ett storfurstendöme. År 1809 fick Finland en egen centralförvaltning. Samtidigt inrättades statsrådets föregångare, regeringskonseljen, som från och med 1816 gick under benämningen kejserliga senaten för Finland. Senatens uppgift var att sköta den allmänna förvaltningen i landet. Senaten bestod av ekonomiedepartementet och justitiedepartementet och generalguvernören var på ämbetets vägnar ordförande för båda. År 1822 utsågs vice ordförande för departementen.

 

Ekonomiedepartementet var indelat i expeditioner, vilka förestods av medlemmar i senaten. Från och med 1858 gick dessa föreståndare under benämningen senator. Expeditionernas antal varierade från fem till nio. En del av ekonomiedepartementets senatorer hade ingen egen expedition utan var senatorer utan portfölj. Justitiedepartementet hade inga expeditioner. Ekonomiedepartementet skötte civilförvaltningen och den offentliga ekonomin och justitiedepartementet rätts skipningen. Landets högsta övervakare av lagligheten var prokuratorn.

 

Senatorerna blev ministrar

 

Vid utgången av 1918 ändrades senatens namn genom en förordning till statsrådet och samtidigt omdöptes expeditionerna till ministerier. Senatorerna blev ministrar och vice ordföranden för ekonomiedepartementet statsminister. Senatens kansli fick benämningen statsrådets kansli och prokuratorn blev justitiekansler. Justitiedepartementet ombildades till högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen.

 

Med statsrådet avses å ena sidan det organ som utövar allmän regeringsmakt och som består av statsministern och ministrarna och, å andra sidan, det organ för beslutsfattandet i regerings- och förvaltningsärenden som består av statsrådets allmänna sammanträde och ministerierna. Även justitiekanslern och justitiekanslersämbetet räknas till statsrådet.

 

Ministerierna föregicks av expeditioner

 

I republiken Finland inledde elva ministerier sin verksamhet: ministeriet för utrikesärendena, justitieministeriet, ministeriet för inrikesärendena, krigsministeriet, finansministeriet, kyrko- och undervisningsministeriet, lantbruksministeriet, ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena, handels- och industriministeriet, socialministeriet, livsmedelsministeriet samt statsrådets kansli under ledning av statsministern.

 

År 1922 ändrades benämningen krigsministeriet till försvarsministeriet samt kyrko- och undervisningsministeriet till undervisningsministeriet. Livsmedelsministeriet indrogs 1922, men åren 1939-1949 verkade folkförsörjningsministeriet som motsvarade livsmedelsministeriet. Folkförsörjningsministeriet verkade till 1949. År 1968 ändrades socialministeriet till social- och hälsovårdsministeriet. År 1971 ändrades lantbruksministeriet till jord- och skogsbruksministeriet. År 1970 indelades ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena i trafikministeriet och arbetskraftsministeriet. Namnet på det senare ändrades 1989 till arbetsministeriet. Från ingången av 1984 inledde det nya miljöministeriet sin verksamhet. Trafikministeriet ändrades från och med september 2000 till kommunikationsministeriet. Arbets- och näringsministeriet inledde sin verksamhet den 1 januari 2008. Ministeriet bildades av handels- och industriministeriet, arbetsministeriet och inrikesministeriets enheter som sköter regional utveckling.