Finsk regeringshistoria

Det självständiga Finland har under åren 1917–2007 haft 70 regeringar, 40 olika personer som statsminister och mer än 550 olika personer som ministrar.

 

Av regeringarna har 42 varit majoritetsregeringar, 19 minoritetsregeringar och 9 expeditionsministärer. Den senaste minoritetsregeringen och den senaste expeditionsministären verkade i mitten av 1970-talet.

 

Regeringarna i Finland har en genomsnittlig ålder på bara drygt ett år, cirka 15 månader. Under de senaste 20 åren har regeringarna ändå i regel suttit hela sin mandattid på fyra år.

 

Från kortvariga minoritetsregeringar till långvariga majoritetskoalitioner

 

Regeringsbasen har under självständighetstiden genomgått en förändring från parlamentarisk instabilitet mot bestående majoritetskoalitioner. Av de 19 regeringar som verkade före vinterkriget var 14 minoritetsregeringar och expeditionsministärer. Också majoritetsregeringarna var kortlivade. Ett undantag i raden av kortlivade regeringar utgjorde centerpartiernas minoritetsregering som 1932-1936 under ledning av T.M. Kivimäki hade en närmare fyra år lång regeringsperiod.

 

Det var i regel de borgerliga center- och högerpartierna som bildade regering. Socialdemokraterna hade regeringsansvar första gången 1926-1927 då de ensamma bildade en minoritetsregering, och följande gång 1937 då den första rödmylleregeringen bildades.

 

Under kriget och genast efter krävde den nationella enigheten regeringar med bred bas. Trots det var regeringarna rätt kortlivade också under krigsåren. Efter kriget fick även yttersta vänstern regeringsansvar.

 

Från 1950-talet och till mitten av 1960-talet hade vi regeringskoalitioner av varierande slag som ofta växlade. Ett viktigt regeringsparti var Agrarförbundet/Centern. Under åren 1966–1987 var det i huvudsak samregeringar mellan centern och vänstern som regerade. Ibland kallades de också folkfrontsregeringar.

 

Åren 1987–1991 hade vi en blåröd regering bestående av socialdemokraterna och högern. Den följdes 1991–1995 av en borgerlig regering som leddes av centern och samlingspartiet. I regeringen Lipponen, som tillträdde 1995, var hela vänsterblocket, högern och de gröna representerade.

 

År 2003, med regeringen Jäätteenmäki vars arbete fortsattes av regeringen Vanhanen, återgick man till den traditionella linjen med rödmyllesamarbete mellan centern och socialdemokraterna. Svenska Folkpartiet har varit ett parti som suttit med i så gott som alla regeringskoalitioner.

 

Smeknamn

 

Regeringskoalitionerna och regeringarna har fått olika benämningar enligt färgskalan på regeringsbasen och det politiska läget. Det talas allmänt om rödmylla, folkfront, blårött och t.o.m. om regnbågsregering. Också K.-A. Fagerholms ”nattfrostregering” (1958–1959), Teuvo Auras ”frivilliga brandkårer” (1970–1972), Rafael Paasios ”knatteliga” (1972) och Martti Miettunens ”nödlägesregering” (1975) har gått till eftervärlden.